Ville, Ville, Ville - vad ska man säga? Min hjälte helt enkelt!
Golden Retrievern Ville är den första hunden som jag har tränat med.
Tanken var först att han skulle bli en utställningsstjärna men lite för lite kulor satte stopp för det, han är helt enkelt krypt. Detta har dock aldrig spelat någon roll för mig. Ganska tidigt kom jag på hur kul det var att träna med hund och en bättre första hund kan jag inte tänka mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket med honom.

Jag har tränat en hel del spår med honom, tyvärr har detta inte gått så bra. Jag ville helt enkelt mer än vad han gjorde.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser i spårskogen bytte jag gren och började träna sök med honom istället. Det blev en klar vändpunkt! Från att sakta ha gått neråt i intensitet och arbetsvilja så piggnade helt enkelt min juvel till och helt plötsligt blev all träning kul igen.
Lydnad har jag alltid tränat och ärligt talat så är det nog det som är Villes starkaste gren.
När Ville är på sitt bästa humör är han en fantastiskt kul hund att jobba med. Kontakten är bra, följsamheten fin och det lyser ur ögonen på honom.
Men så har han oxå sina sidor när han gärna degar till, han kan vara ganska bekväm och loj och helst göra som han själv vill.
För att få honom till att göra det han ska då så är det en skön kombination mellan tummen i ögat och lock och pock som gäller - inte helt enkelt!

Ville är nu "pensionär", dvs han njuter livets glada dagar och roar sig med att träna lydnad, sök och "IPO" i lagom mängd.